Näradödenupplevelsen

Igår var jag med om min andra näradödenupplevelse (den första bjöd ju den där rassen på för ett år sedan).
Jag och Sebbe promenerade hemåt på en vanlig gång- och cykelbana. Cyklar till vänster, fotgängare till höger. Plötsligt, från absolut ingenstans, svischade en cyklist förbi på insidan av gångbanan. Han var en centimeter från att köra över Sebbe. Det fanns ingen som helst anledning för idioten att göra så då cykelbanan låg alldeles tom och jag och Sebbe gick som vanligt vackert där vi hörde hemma.
Jag blev först mycket chockad och fick inte fram ett ljud. Efter ett tag blev jag rosenrasande och vid sådana tillfällen har jag svårt att behörska mig. JÄVLA IDIOT! Som jag insåg för länge sedan; folk är knäppa. Det är bara så. Jag är emot alla former av våld men vid vissa tillfällen får jag lust att plocka fram bössan.