Jag glömde berätta – eller faktiskt kom jag själv på det först alldeles nyss – att igår när fransosen och jag stod på Götgatan och skulle säga hej då gav jag honom en vänskaplig kram då han plötsligt slet tag i mig (så där härligt bestämt) och kysste mig rakt på käften. Det var lite… trevligt. Och väldigt oväntat.
Och jo, han har hört av sig idag och ville ses. Jag känner mig dock på tok för sliten för det. Måste slappa och sova ordentligt efter att ha jobbat hela helgen.
So long.