Det som är kul när man är singel är att man aldrig vet hur det slutar (=spänning). Och ju äldre man blir desto kräsnare blir man. “Nästa gång måste det hålla” är ett mantra som går på repeat i huvudet. De senaste veckorna har hursomhelst friarna av en för mig helt okänd anledning flockats som aldrig förr.
Här är männen i mitt liv och vad som är bra/mindre bra med dem;
De som är på:
Gyminstruktören
+ Den latinske gyminstruktören låter ju som en våt dröm. Dessutom glad i hundar och trevlig och alert. Han verkar inte heller alltför medveten om att han är en hunk. Talar skånska.
– Nyskild.
Aktivisten
+ Vänsteraktivisten är inte bara vegetarian. Han delar även min humor och verkar ha sunda (enligt mig) värderingar. Ev. väldigt bra pojkvänsmaterial.
– Lite för lik mig?
Socialsekreteraren
+ Mörk sydamerikan i mogen ålder. Verkar genuint snäll utan att vara mesig. Rolig och sympatisk. Och intresserad.
– Övermogen? För latinsk i sitt sätt (dvs överdrivet romantiserande när han egentligen bara vill ha lite action mellan lakanen)?
Avskrivna fall:
Rultan
+ Mycket trevlig och uppenbart intresserad.
– Jag är ledsen, men jag klarar inte av fetma. Något syrlig attityd. Använder ord som “diskret”.
Studenten
+ Kul, smart kille med fördelaktigt yttre.
– Har bara varit “ute” i ett år, dvs är som ett barn i en leksaksaffär. Jag kan bara inte handskas med “oerfarna”.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik