(Nummer ett! Kommer ni ihåg när ettan presenterades i det fantastiska radioprogrammet Tracks när det begav sig. Den datoriserade rösten sa: ”nummer-ett”. Nu kör vi den jingeln!)
Nu är det dags att avslöja (ett väldigt roligt ord, för övrigt – av-slöja) ettan på min livsviktiga lista. För det första så kan jag berätta att det alltid är väldigt tight mellan ettan och tvåan, så helt beroende på dagsform och humör så väljer jag denna gång Ray of Light till Madonnas bästa album.
Jag älskar allt som har med denna era att göra. Efter musikalen Evita satte sig Madonna med penna och papper och arbetade fram ett album som både var electronica och rikt på tunga gitarrer. Dessutom sjöng Madonna bättre än någonsin, med en rik, fyllig och varm röst. Och vilka texter hon sjöng sen: texter med djup – rika på existentiell vishet.
Det fantastiska titelspåret lyssnar jag faktiskt aldrig på numera – den är så ”stor” på något vis. Det händer så mycket. För att lyssna på den så måste man vara ”engagerad”. Däremot spelar jag gärna ”Nothing Really Matters”, ”Sky Fits Heaven”, ”The Power of Good-Bye”, ”Frozen” och inte minst ”To Have And Not To Hold”, som på senare år har blivit en stor favorit. Den känns lite finsk på något vis.
”Frozen” ja, när den släpptes så hade jag jobbat natt på min dåvarande arbetsplats och jag kom hem och höll mig vaken tills Åhléns City öppnade och då åkte jag dit och köpte singeln och åkte därefter hem för att sova i lugn och ro. Ja, ni minns kanske skivbutiker… Vilka fina tider. Annat är det idag när allt är slit-och-släng och en massa skräpig musik laddas ner på nolltid. Det var bättre förr. Då uppskattade man musik på ett helt annat sätt.
Jag gillar också sanskrit-låten ”Shanti/Ashtangi” och bonusspåret på den japanska utgåvan: ”Has To Be”. Lyssna på den, om du inte redan har gjort det. Vilken fin, drömmande text.
Bästa låt: ”Skin” (kanske min Madonna-etta!)
Sämsta låt: ”Swim” (vilket inte betyder att jag ogillar den på något vis!)
