Intimt…

(Detta är ett… intimt… inlägg. Läs inte om du är känslig.)

Okej. Here we go again. Jag vill verkligen inte ta upp detta, men ni känner mig så pass väl vid det här laget… Jag kan inte få ro förrän jag har vomerat ur mig allting.

Jag vet inte hur jag ska kunna hålla detta inlägg ”rumsrent” men jag ska verkligen försöka.

(Väldigt lång paus. Jag försöker verkligen välja mina ord.)

Det pågår ju en transhysteri som, sanna mina ord, kommer att leda till så många stämningar och så många självmord och så mycket elände för människor. Det är dock inte det detta inlägg handlar om, så strunta i det.

Men. Nu framgår det också att…

Innan jag fortsätter, en brasklapp: jag känner två (riktiga) transsexuella personer och de är underbara och de tycker som jag, så detta inlägg riktar sig inte mot sådana människor. Sådana som på riktigt lider av könsdysfori.

Men… Senaste ”trenden” låter som så att om du inte vill dejta/vara intim med en transperson så är du ”transfobisk” och ”en vidrig människa” och ”trångsynt” och ”hatisk” och ”diskriminerande” och allt det där. Ni vet, ord som inte längre betyder någonting.

Jag blev uppmärksam på detta då en (normalbegåvad dansk) transman och en (dito) amerikansk bög tog upp detta. Jag finns på alla dejtingappar som finns (tror jag, men jag är aldrig inne på dem då där ingenting av värde finns att finna), men nu har inställningarna på dessa appar ändrats så att jag, som en gravt HOMOSEXUELL man, inte längre kan söka endast efter män som… är män. Så att säga.

Om jag inte är villig att dejta en biologisk kvinna som presenterar sig som man så är jag en sopa.

Och dessa människor som tycker så här finns överallt på det berömda nätet. Jag såg nyss (och detta var inte första gången – de ÄR så här extrema) en biologisk man med ful peruk och skäggstubb, som presenterade sig som kvinna, som ville träffa lesbiska kvinnor, och om de inte ville träffas så var de ”transfober”.

(Jistanes vad denna ändelse missbrukas. Transfob. Islamofob. Homofob. Ja, jag är till och med mot ordet ”homofob”.)

Alltså, du som lesbisk kvinna måste vara öppen för att träffa en person med en redig batong i trosorna. Annars är du OND.

Dessa transhysteriska personer säger också saker som: ”vi är inte bara våra organ”.

(Paus igen… Måste samla mig emellanåt då jag vill uttrycka mig någorlunda korrekt.)

Nej. Du är inte bara dina organ.

Men. (Håll för öronen nu. Eller sluta läsa, menar jag.)

Nu är det så att jag är HOMOSEXUELL. Jag gillar män. Rediga karlar. Tänk: skogshuggartypen. Hår på rattarna och lite svettstank under armarna. Om jag går på date med en biologisk kvinna som låtsas vara man och vi ska vara intima och jag vispar runt i brallorna och inte finner vad jag förväntar mig att finna – då blir jag både avtänd och sur.

HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT FÖRSTÅ? Måste även våra sexuella preferenser bli politiskt korrekta i detta dagens dårhussamhälle?

Tänk dig själv om du som heterosexuell person MÅSTE dejta nån som inte har den ”apparatur” som du rent sexuellt går igång på. Är du inte villig att göra det så är du ”transfob”.

Det är så galet alltsammans.

Jag kommer att fortsätta ”diskriminera” transmän. En transman är nämligen en transman. Inte en man. Och jag gillar män.

Enklare och rakare än så kan väl inte denna sak förklaras?

Foto: Kim da Costa, Helsinki Pride 2024.