Ich bin eine hälsporre

Häromdagen klagade jag över mina onda hälar för min vän sjuksköterskan-som-blev-civilingenjör. Han sa; “du kanske har fått hälsporre“. Jag, som aldrig tidigare hört det fula ordet (könsvårtor, någon?), ville inte riktigt veta mer om saken eftersom jag då med all säkerhet skulle få för mig att det var just denna åkomma jag drabbats av. Men idag tog jag mod till mig och googlade. Och allt stämde så klart.
Om en idrottare inte värmer upp ordentligt, eller om en person med stillasittande arbete kastar sig ut i intensivt idrottande, kan vadmuskler och hälsenor överansträngas. Dessa fäster vid hälbenet och vid överbelastning av hälsena och vadmuskler blir det en extra uttänjning av fotsulans senband och muskler. Överbelastning kan resultera i sträckning, inflammation (steril) och till och med små bristningar av senbanden.
(…) För att kompensera för de upprepade skadorna på senan kommer din kropp att försöka reparera den på samma sätt som den reparerar ett brutet ben, nämligen genom att packa in den i kalk. Resultatet av denna process är en liten utväxt på hälbenet, en hälsporre.
(…) Smärtan lindras under vila men förvärras när du belastar foten igen. Detta är särskilt utpräglat när du går upp på morgonen.
Jag har just tillbringat min lunchrast med att handla skor (en väldigt, väldigt tråkig syssla och inte minst utgift). Hoppas det blev bra skor nu.
Jag kilade även in på Systemet för att handla Bacardi (FESTlig helg!) och kassören sa med basstämma; “Hur gammal är du?” “Trrrettiotrrre”, pep jag med trippla R.
Läs även andra bloggares åsikter om hälsporre