Igår kväll, mitt i mitt slappetislappande, ringde det på dörren och jag hörde på signalen att det var en god vän som då och då envisas med att våldgästa mig. “Jag saknade Sebbe”, sa han, men jag visste att han hade något annat i kikaren.
Det visade sig att han hade varit på (ännu en dålig) date.
Han hade träffat en man från nätet och jag bad att få se hans profil. Därefter skällde jag på min vän som envisas med att vara överliberal och inte ha några som helst krav på sina (värdelösa) dejter.
“Han har ju ingenting som passar dig”, sa jag vist.
“Men jag vill ju ge dem en chans”, svarade han.
“Men kolla, han har ju inte ens bild på sig själv. Han har en knullbild som han själv inte ens figurerar på. Skärp dig för fan!”
Nu var jag förbannad och samlade mig ett kort tag innan jag fortsatte.
“Du säger att du vill bygga en framtid med någon och låt mig säga dig att en sån här person är inte intresserad av det. Han är intresserad av att knulla – inte bara med dig utan med en miljard andra – så lägg av med dessa horribla dejter nu. Och den där du träffade för ett tag sedan – han var fortfarande ihop med sin sambo (de har flyttat isär nu) – tror du på allvar att det hade funkat om han kastat sig in i ett nytt förhållande med dig? Skärp dig, grabben!”
Därefter var vi tysta ett tag.
Sedan tyckte han att jag var “uppgiven” och att jag inte borde träffa Dansken då han “inte passar mig”.
Jag svarade: “han lyssnar på vad jag säger och han får mig att skratta och dessutom är han singel och opervers. Det är en bra början”.
Vi gick ut en sväng med Sebbe och innan vännen cyklade hem upprepade jag dagens lektion och avslutade än en gång med “skärp dig, grabben!”
Jag har varit många, många fler år i branschen än han, så han vet innerst inne att jag har rätt.
Det är bra.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik