Denna dagen kommer inte gå till historien som årets roligaste. Snarare har den där jobbiga höstkänslan infunnit sig. Jag älskar hösten men ofta drabbas jag av en akut känsla av ensamhet. Det spelar ingen roll hur många vänner eller hundar man har i sitt liv om man längtar efter Någon.
Det hela började med en doft. Jag klev ut ur duschen och sträckte mig efter den sista rena handduken i skåpet – en handduk jag väldigt sällan använder pga att den är så liten. Och jag insåg att jag inte använt den på nästan ett år – den doftade nämligen av min vän R:s tvättmedel, vilket påminde mig om när jag bodde hos honom och hans sambo under stambytet i lägenheten min.
Trots att jag har ett (ovanligt?) stort behov av att få vara ensam så var det en fin tid. Det var trevligt att ha någon under samma tak. Någon som frågade hur läget var.
Och jag saknar det idag.
Kanske är jag en sådan där sambotyp. Trots allt.
Sebbe och jag har det mysigt ändå. Inte mycket är trevligare än när han lägger huvudet i mitt knä och ligger och tittar på mig i smyg.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik