Så man lider av kronisk sömnlöshet. Stiger upp med små rosa grisögon och får bekräftat att t-banan inte går som den ska pga strejk. Trängas på buss som kanske kommer är out of the question så det var bara att släpa sig till cykeln och trampa iväg. Det är omänskligt att cykla kl sex på morgonen. Och förenat med livsfara. Nu är jag i alla fall på jobbet och känner mig lika pigg och fräsch som Anna Nicole.
Å, jag vill hem.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik