Så här var det.
Jag hade bestämt mig för att skaffa en ljusbrun, somrig hårfärg. För att få ett så bra resultat som möjligt (inte för mörkt) blekte jag först mitt hår. Bestämde mig för att låta håret vila i ett par dagar innan jag smällde i nästa färg och har således gått runt med jätteblont hår idag. Jag var på Systemet på lunchen (vin till helgens eventuella picknick) och ungtuppen bakom kassan sa; “Är du över 25?” “Jag är 32″, svarade jag och myste inombords. Jag har ju haft lite åldersångest de senaste månaderna. När jag sedan kom tillbaka till kontoret hade min vän/kollega PG dykt upp. Han om någon har sett mig i alla tänkbara frisyrer och färger och nu satt han där mittemot mig och sa; “Asså hallå! Du ser mycket yngre ut när du är blond. 10 år bara… svisch! Borta! Dessutom passar du i det. Det ser naturligt ut på dig”.
Alltså blir det ingen ljusbrun, somrig färg just nu. Istället behåller jag min ungdom. Den sitter ju uppenbarligen i håret.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik