Ta mig tusan! Jag kom hem från jobbet och slängde ett öga på modemet som SLUTAT BLINKA! Jag är online igen!
De senaste dagarna har påmint mig om en svunnen tid. Jag var ett ensamt glin men hade många fina brevvänner runt om i världen. Om jag gick och väntade på ett specifikt brev från någon blev jag så där tokbesviken varje dag posten kom och jag inte fick något brev. Värst var fredagar så klart eftersom det under helgerna inte fanns ens minsta lilla möjlighet att brevet skulle anlända.
Så har det varit med mitt bredbandsproblem också. Jag har hängt läpp och jag har svettats av irritation. Och jag har tänkt; “kommer jag inte ha tillgång till nätet under mina fyra lediga dagar nästa vecka vet jag inte vad jag ska ta mig till. Eventuellt tar jag till flaskan.”
Nu har jag ett liv igen och jag älskar det.
Efter jobbet promenerade jag och Sebbe till Hundvakten för att överlämna mat. Hundis är sjuk och svag och kan ej röra sig ur sin soffa. Sedan promenerade vi hem igen för att koppla in routern med mer. Nu sitter vi här och är lyckliga.