Judendomens heligaste dag är här: Jom Kippur (eller den stiligare stavningen: Yom Kippur). Det är hög tid att försonas med medmänniskorna och att tänka på allt eländes elände en ställt till med under det gångna året – och att göra om och göra rätt.
Direkt från Wiki (fet stil av mig):
Efter att templet i Jerusalem förstörts firas försoningsdagen genom att fasta, be böner, samlas till gudstjänster och be sina medmänniskor om förlåtelse. Under djupt allvar tänker man tillbaka på det år som gått och vad man kan ha gjort för fel och misstag. Samtidigt lovar man Gud att försöka bli en bättre människa och att försöka leva som Gud har tänkt att människan bör leva.
Helgen börjar i synagogan kvällen innan med att man ber Kol Nidre, en bön om tillgift för de uppriktiga löften till Gud som man kommer att ge under året men inte lyckas hålla.
Under jom kippur förväntas man försonas med sina ovänner, bära vit skrud och kippa samt tända ljus för avlidna.
Under hela jom kippur avstår man från mat och dryck. Liksom under rosh hashana blåser man även i ett vädurshorn, en shofar, vilket skall väcka människorna till eftertanke.
Helgen avslutas med Neila, en bön om försoning.
Fantastiskt va! Judendomen känns mer konkret och det var bland annat därför jag valde den vägen. Inget konstigt med det.
*Lite, lite humor skadar faktiskt aldrig.
Jag skulle gärna vilja se ett kort på dig iklädd vit skrud blåsandes i ett vädurshorn! Trevlig helg! //Per
Vänta bara!
Tack detsamma, puma-Per.
Yom Kippur är speciellt – min favorit bland de judiska helgerna. Det är dock inte alls detsamma här i Sverige 🙁
G’mar Chatima Tova!
Jag har inte upplevt Yom Kippur på plats down under, däremot Rosh hashana (allra första gången jag var där) och Självständighetsdagen. Det var ljuvligt och festligt. 🙂
En behaglig tanke, att försonas. Att göra om och göra rätt. Judendomen känns som en vänlig religion. Kanske min fascination kommer därav.
Jag nickar och håller med. 🙂
Försoning är lösningen.