En vän hälsade på och sa att jag stinker svett.
”Ja. Men jag har kommit på att det är ohållbart. Det är så kvavt. Jag duschar och byter tischa och så är det samma sak igen”.
Då kom jag ihåg en fantastisk dokumentär som jag såg. Det var en kvinna som forskade i Antarktis, som pratade om att hon inte kunde duscha och hon sa nåt i stil med: ”Man kan bara bli så och så svettig och sen blir man inte svettigare.”
Oerhört intressant tanke, som jag marknadsförde för min svett-anklagande vän.
Sug på den: du kan inte bli svettigare än ditt svettigaste jag. Det tar liksom slut med svettigheten vid något tillfälle.
Foto: Kim da Costa – hundarna och jag