Nu har vi promenerat hem från jobbet. Sebbe pinnade på bra trots att han hatar och föraktar årstiden (läs: slask och en massa smågrus överallt, som känns otrevligt mot de vackra, mysvänliga trampdynorna).
Hemma nu och jobbar sextontimmarsdagens sista timmar. Ska på middag hos granngrabbarna i afton – alltid gott då den ene en gång arbetat som kokerska. (Hoppas det inte blir soppa. [Internt.])
Sebbe och jag såg en hund med endast tre tassar och nu värker och gråter mitt blödiga fjollhjärta.
Djur är bäst.
God helg och shabbat shalom.