Det är mycket nu

Jag har nu avancerat från att vara företagets twittrare (eller twitterredaktör som var titeln fru Chef gav mig) till att även vara företagets bloggare.
Min ”brittiska” (hmm?) humor ska tydligen göra susen bland kunder och klienter, fick jag höra igår.
Jag sitter således här och tokskriver och att ”skriva på beställning” är så mycket svårare; jag måste ju skala av en hel del av min fantastiska, sprudlande personlighet. Balansen är hårfin, ty jag måste ju finnas kvar – men inte hela jag (det kan ju faktiskt bli för mycket av det goda).
Idag skriver jag en text om lyckan i att kunna ”ignorera” på sociala medier. Tänk om det fungerade även ute i det ”vanliga” livet… Är poängen.