Jag bestämde mig för att spendera lunchen i den där matbutiken som en gång var en fantastisk nattklubb för HBTQ-människor och deras vänner (i vardagsmun kallad bögklubb).
Det var där jag i mars 1994 mötte min första kärlek. En knapp månad senare bodde jag i Stockholm och jobbade i den vidriga restaurangbranschen. Fina men hemska tider, med andra ord.
Jag tänker på denna tid ibland. Gud vad vilsen jag var. Tappade helt bort mig själv och försökte vara som alla andra ville ha mig. Fy helsike.
Men nog var det spännande också att för första gången på allvar känna kärlekens pirr och lycka och efterföljande oundvikliga katastrof.
Stockholm ligger grått och regnigt medan jag med tunga men hoppfulla steg vandrar från kontoret till matbutiken/nattklubben.
Här har de flesta av oss upplevt mycket kul. Köerna har ringlat långa. Färgglada fjollor, sensationslystna transor, lesbianer i korta aggressiva frisyrer och ett gäng gråa möss har skrålat och vrålat och köat i timmar för att få ta sig in på nuvarande Lidl.
Kanske var det exakt här han kröp upp bakom mig, lade armarna om mig och ömsesidig tonårskärlek* ögonaböj uppstod.
En av mina fantastiska tygpåsar är fylld av morötter och linser och lök och annat som ska användas till mitt livs första regelrätta linssoppa (mer om den i eftermiddag).
*Okej, jag var tonåring. Han var något äldre. 23 vill jag minnas.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik
