Tänk att det i Europa minns myndigheter som lägger ner tid på att undersöka om en av Teletubbiesarna är gay; “Om opassande attityder uppmuntras måste vi reagera”, säger den polska barnombudsmannen. Det anses nämligen vara homofilt av den lila Teletubbiesen att bära handväska (för det är ju det som kännetecknar en homoman? Det eviga bärandet av en damig handväska…)
Samtidigt attackeras homofolk i Moskva. I Stockholm blir en kvinna anställd hos RFSL slagen med en yxa i huvudet. I USA klär sektmedlemmar sina barn i t-shirts med texten “Gud hatar bögar”.
Visst är det en charmig värld vi lever i! Och folk orkar ifrågasätta vår årliga parad.
Kategori: Politik
Snipiga moderattantsläppar
Det här med att man som arbetslös blir av med a-kassan om man tackar nej till arbete på annan ort kan jag delvis förstå men jag blev rosenrasande av att höra moderattanten på morgon-TV (en sån där människa som inte kan säga “chock” utan envisas med att forma sina snipiga läppar till “shock”) mala på om att om man lever ensam får man minsann packa ihop sina saker och dra. Stopp och belägg säger jag – ska en stackars ensam människa lämna sitt på egen hand uppbyggda liv och sätta sig i någon deprimerande håla och bli ännu mer ensam? Då kan väl stooorfamiljerna packa och dra. De har ju i alla fall varandra. Detta eviga förakt mot singlar. Har man inte familj har man tydligen inget liv och man kan kastas runt lite hur som helst.
Tur att underbara mp-Maria Wetterstrand satte m-tanten på plats.
Ohyfs
Jag har en dålig dag idag och jag har flera gånger blivit påmind om varför jag i regel inte gillar människor. De är ohyfsade. Det känns som de flesta är det, faktiskt. Förutom mina vänner. Och ni som regelbundet läser min blogg, och jag era, ni verkar fina och bra och med hyfs i kropp och sinne. Så puss på er.
Här kommer några exempel på odågor:
– Sura busschaufförer som med äckel (!) i blicken väntar tre sekunder innan de tar emot min biljett och stämplar den. (När jag en kvart senare klev på en annan buss tillbaka mot city var det samma chaufför och samma dryga, otrevliga mottagande.)
– Sura kärringar bakom passutlämningsdisken hos Nackapolisen. Ett “hej” eller ett litet leende skulle sannerligen inte skada. Jag blev ju extra trevlig, så klart, som för att se om jag kunde smitta henne. Men nej. Vid sådana tillfällen känner jag mig bara tvungen att säga “ha en bra dag” innan jag går.
– Chefer som dag 1 säger “gör så”, dag 2 säger “gör inte så” och dag 3 säger “varför gjorde du inte så?”
– Chefer som säger att de ska göra saker som de inte gör. Gång på gång.
– Folk på andra företag (som hyrt in sig på vårt kontor) som inte fattar att jag inte är deras sekreterare.
– Folk som varit hemma hos en på fest och betett sig som “värsta polaren” och sedan inte hälsar på en.
– Allmänt ohyfsade människor. Tänk dig att du går på en liten, liten stig och möter någon. Du hoppar in i buskarna för att ni ska kunna passera varandra och den andra personen går med den nyopererade näsan pekande mot skyn. Det hade varit så mycket trevligare om man fått en blick eller ett litet, litet leende tillbaka. Men nej. Händer mig ständigt och jag kan tyvärr inte vara en sådan som inte ger plats.
– Personer som ställer frågor men inte lyssnar på vad man svarar.
– Snåla människor. Jag kände en tjej som antecknade när hon bjöd sina väninnor på tuggummi. När det blivit tillräckligt många fick de köpa en ny förpackning åt henne. Nej, jag umgås inte med henne längre.
– Klottrare, vandaler och nedskräpare ska jag inte ens gå in på (har gjort det så många gånger tidigare).
Skräp
Jag är en vän av ordning. “Ordning och reda, hyfs och fason” är mitt motto. Mitt mantra. Det värsta jag vet är folk som slänger skräp i naturen, det har jag bloggat om många, många gånger. Jag har även nämnt den där (moderaten) jag dejtade för många år sedan som kastade ett tomt ciggpaket (rökare – usch) på gatan med motiveringen; “det skapar jobb”. (Nej, jag dejtade honom inte efter det.)
Ett tag hade jag ovanan att städa krogtoaletter. Alltså när jag var där som gäst. Faktiskt helt sant och ett litet skämt bland mina vänner. Jag tyckte helt enkelt att det var pinsamt om det låg papper och annat på golvet när jag lämnade muggen så jag såg till att det var fräscht när jag gick därifrån. Har dock slutat med detta.
Mitt nya irritationsmoment är hurtiga lärare som tvingar ut eleverna på tråkiga tipsrundor i skogen. De plockar inte ner sina lappar som de med sina spetsiga lärarfingrar häftat upp på gråtande träd och chockade stolpar och jag ser lapparna varje dag. Gamla Kim M skulle ha plockat ner och slängt dem i soporna (papper för sig och plast för sig så klart…) men Kim M a’ la 2007 orkar inte. Jag kan inte gå och städa efter folk längre.
Nu har jag noterat att vissa inplastade lappar fallit till marken men jag låter dem ligga. Vänligen; sätter du upp tipsrundelappar i skogen tar du ner dem när rundan är över.
För övrigt, och även detta har jag nämnt tidigare, stör jag mig på katt-och-råtta-leken när det gäller klotter och sabotage. Man ser en krossad ruta en kväll. Dagen efter är den lagad. Samma kväll är den åter krossad. Morgonen därpå lagad. Vad är poängen? Låt allting förfalla en gång för alla så huliganerna ser hur trevligt det ser ut med klotter och krossade rutor. Sedan kan man lugnt och stilla fräscha till allting igen. Bara en tanke. För hur länge kan man fortsätta med denna eviga cirkel?
Svankvinnan utlöste detta inlägg
Det var roligt att läsa intervjun med Svankvinnan. Jag förstår henne. Djur är trevligare än människor, precis som jag alltid hävdat.
I lördags bevittnade jag ett bråk mellan två sådana där heterosexuella machomän, ni vet (endast heterosexuella machomän befinner sig på den låga nivån).
Man 1: Jävla neger! Åk hem.
Man 2: Jävla bögjävel! Vad säger du!?
Sedan slogs de tills en kvinna gick emellan.
Jag är mycket rädd för sådana människor.
Kvinnor och fjollor är de som för samhället framåt.
För övrigt var ingen av männen vare sig “neger” eller “bögjävel”.