Jag hade inte tänkt blogga om Melodifestivalen i år, men nu RASAR ju önskemålen (och klagomålen) in så… Okej då.
Lyssna noga för jag drar igenom det hela i ett rasande tempo.
01 Dilba ”Try Again”
Okej, först och främst ska jag säga att jag har något otalt med subban (”it’s personal”), så ja, jag jublade när hon kom sist. Diggar låten och ljudmattan men den oengagerade skatan sabbade allt och dessutom hördes ju hennes jobbiga röst inte överhuvudtaget. Vad sjöng hon liksom? Nej, get back to poker, bitch.
02 Swingfly ”Me And My Drum”
Okej, först och främst ska jag säga att jag hatar rap crap. Hatar fula småfeta rappare omgivna av avklädda töser. Så jävla ofräscht. Usch.
När den där söte gossen börjar sjunga refrängen så går jag igång som fan. Gud, sicken sötnos och åh, vilken fin melodi.
Jag hoppas innerligt att det dyker upp en rapfri remix…
03 Jenny Silver ”Something In Your Eyes”
Okej, först och främst måste jag säga att jag var skeptisk till fru Silver eftersom det så lätt hade kunnat vara så att ”nehej, ni gillade inte min förra (mycket udda i sammanhanget) låt så nu kommer jag tillbaka med en brakschlager” (den förra, ”A Place To Stay”, var min fjolårsfavorit). Nu tänker jag inte dissa Jenny Silver bara för att hon hoppar mellan stilarna – nej, jag tänker snarare hylla henne! Hello, hon är en KOMPLEX ARTIST. LIKA KOMPLEX SOM DENNA BLOGG. Så puss på henne. ÄLSKAR låten. Första gången (och kanske även andra) jag hörde den småkräktes jag på ABB-eriet, men oj oj oj. Går igång som fasen! Och sicket snyggt nummer – oerhört elegant!
04 Jonas Matsson ”On My Own”
Okej, först och främst måste jag säga att jag ödmjukt anser att man klär upp sig en smula i sådana här sammanhang. Kis i jeans – inte okej. Låten suger den också. Visst, refrängen svänger lite, men hela låten är ointressant och den bara… passerar.
05 Le Kid ”Oh My God”
Okej, först och främst måste jag säga att jag borde gå igång på detta, men jag gör dessvärre inte riktigt det. Tror att jag gillar låten lite bättre när jag inte ser ungdomarna, ty allt det där färgglada och överstylade – det ligger liksom inte riktigt rätt i tiden. Åtminstone inte om man följer min tideräkning. Jag vill ha något annat. Något mer sobert, elegant, svalt men ändå varmt (tänk Jenny Silver). Så där Jonas Matsson var på tok för lam så gick Le Kid lite för långt om jag får bestämma. Och det är ju det jag får.
06 Rasmus Viberg ”Social Butterfly”
Okej, först och främst måste jag säga att visst, det finns en lite fin melodi där i bakgrunden, men helheten tilltalar mig inte. Dessutom vill jag varje gång jag ser en ung kis eller tös med piercingar*, ta dem i örat och förklara för dem att de där hålen aldrig försvinner. Lyssna på farbror – han vet dessvärre vad han snackar om! Förstör inte era kroppar, barn.
*Eller var det leverfläckar?
07 Pernilla Andersson ”Desperados”
Okej, först och främst måste jag säga att det säkert hade med saken att göra att detta var kvällens enda svenskspråkiga bidrag, men jag diggade loss.
Jo, jag gillar vad jag hör. Fin text. Romantik och allt det där. Dock ointressant sångerska med tradig gura.
08 Danny ”In The Club”
Först och främst vill jag bara utbrista: vilket snyggt nummer! Och så ”duktig” han är (ogillar starkt detta överanvända ord, men kommer inte på något bättre just i detta nu). Mycket bra framträdande och låten den är ju skön med allt det clubbiga och så vidare, men refrängen… Så jäkla tradig. Jag börjar dock gilla den mer och mer för var gång jag hör den.
Så, till Globen skickar jag: Jenny Silver och Pernilla Andersson.
Till Andra Chansen flyger: Danny och Le Kid.
Love it:

Nå? Vad säger vi nu då?
Jo, vi säger som så här att vi är väldigt glada över att en okänd (för oss som inte ser Idol) artist går och vinner.
Vi säger vidare att vi gillar Bergendahls låt, men vi älskar den inte och vi tror att det kan bli svårt för henne att ta sig till final i Oslo.
Men men, vi får väl se.
Årets schlagerturné har varit fantastisk! (Tack till mina underbara vänner!) I afton var vi i Solna och vi hade det väldans bra.
Jag röstade för övrigt på Timoteij och Jessica och i de skälvande sista minuterna på Salem (trots tönt-Björn). Största chocken var juryernas höga poäng till Johnson och Ola. Fy fuck för dem. Och Darin var riktigt bra ikväll; han gav mig rysningar! Till och med Jöback växte. Det gjorde han i och för sig redan igår i Globen.
Nu blickar vi framåt. På måndag är det israelisk final. Och snart (nåja) är det Eurovision!
Okej, nu hör vi vinnaren. Min ex-make hälsar: ”Eurovision 2011 kommer inte gå av stapeln i Stockholm”. Och han lägger till en ledsen smiley. 🙁

Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!