Vårig kväll


Blommorna tittar fram.
Människor cyklar förbi med nyköpta engångsgrillar. Sebbe blir trött i värmen. Jag ler brett mot det nyförälskade arabiska paret som lockar på min hund, fastän jag ogillar sådant lockeri.
Ja nu är det vår.

Ibland när…

…man som ensamstående särbohundägare vill ha en extra stund över för sig själv försöker man muta sin hund med… ett sprillans nytt tuggben eller liknande, men vill hunden leka så vill han leka. Först nosar Sebbe ivrigt på “mutan”. Därefter ger han mig en blick som betyder ett sånt där ungdomligt “meh..!”:

Och snart är det bara att ge upp och leka loss:

Snart blir han sömnig (i vårvärmen) och går och lägger sig och jag kan göra vad det nu var för vuxet jag skulle göra.

Repris: attack


Hann bara runt husknuten innan det hände igen. Okopplad penisförlängare vid namn Uffe attackerar Sebbe och jag kämpar förtvivlat med att sära på dessa bestämda herrar.
Jag förstår inte varför människor med hundar stora som björnar envisas med att ha dem okopplade. Min hund ska inte behöva sätta livet till bara för att nån gubbe har komplex för sin lilla lem.
Själv behöver jag varken stor hund eller stor bil (eller ens körkort). Gud är god mot de goda.

Blöt binge


Inatt sov jag i gästsängen igen. Sebbe sov vid mina fötter. Plötsligt skrek han till och satte sig upp. Upptäckte då en blöt fläck. Undrar vad han drömde för mardrömmar som fick honom att kissa på sig.
Vilken tur att vi sov i gästsängen, tänkte jag och gick och lade mig i den ordinarie.
Igår morse vaknade jag av att klockan ringde. Jag fick panik. Hittade ej den klocka (av tre) som ringde. Insåg att jag var ledig, fällde ihop mina fladdrande fjollarmar, fann klockan, stängde av den och somnade om.
Njut onsdagen.