Från föräldrahemmet flyttade jag till en annan stad där jag bodde som en av tre i en studentlägenhet. Jag betalade 700 i hyra och hade en inkomst på 1000 (inget studielån här inte..). Efter det kom jag till Stockholm som nittonåring och bodde med min dåvarande i en hyrestvåa i Vasastan. Efter uppbrottet levde jag ett halvår i en andrahandslägenhet i Aspudden. Därefter for jag till Madrid på obestämd tid och huserade på ett billigt motell i stadsdelen Chueca. När pengarna var slut och jag bara blev erbjuden jobb som typ Liza Minnelli på nattklubbar eller som hora (som jag skrivit om tidigare) kom jag hem till Stockholm med en femtiolapp på fickan och bodde med en kompis i dennes minimala etta på Ringvägen på Söder tills hans pojkvän flyttade in och jag höll på att kvävas. Flyttade till en kompis som bodde i ett källarrum i en villa i Brommas fiiinare kvarter innan jag fick ett förstahandskontrakt i en av de mest beryktade invandrartäta stockholmsförorterna. Blev kvar där i ett och ett halvt år men orkade till slut inte med glåporden och påhoppen som jag upplevde VARJE dag eftersom jag var en av endast två personer med nordiskt utseende (omvänd rasism jajamen). Fick höra saker som; “du hör inte hemma här” och folk spottade (!) på mig på tunnelbanan. Jag var ständigt rädd och vågade inte tvätta på ett helt år eftersom tvättstugan låg på torget som var fullt av arbetslösa aggressiva ynglingar. Skrev ett brev till VD:n för bostadsbolaget och fick förtur i den interna byteskön och tog mig till en “västeuropeisk” förort inte långt därifrån. Där bodde jag i en hyresetta på 29 kvm i sju år innan jag för ett och ett halvt år sedan lyckades byta upp mig till min drömetta-som-känns-som-en-tvåa med balkong och fönster åt två håll alldeles söder om Söder – exakt där jag vill bo.