Jag läste i DN Bostad (papperstidningen som i vanliga fall hamnar direkt som Sebbes paniktoalettunderlag) om en skola på Söder som blivit ombyggd till lägenheter. Varför känns människor som bor i sådana där “udda” bostäder så jobbigt pretentiösa? “XX har kastat ut TV:n och saknar den inte.” “XX har bytt ut TV:n mot utsikten över Årstaviken.” Gu så träligt. Jag ser extremt lite på TV, men ändå. Känner mig lagom vuxen när jag radar upp program jag tycker om;
Morgon-TV (SVT. TV4 har så jobbiga barnprogram mitt i)
Aktuellt (SVT)
Nyheterna (TV4, 22:00)
Insider (TV3)
45 Minuter (TV3)
Debatt (SVT)
Desperate Housewives (Kanal 5)
Sex and the City (TV3)
Six Feet Under (SVT)
Oprah (TV3)
Det var nog allt.
När jag skrev “Kanal 5″ efter Desperate Housewives kom jag att tänka på hur annorlunda saker och ting ses när de visas på SVT istället. Hur serierna blir “rumsrena” och mer “kultur”. Som Six Feet Under till exempel. Hade Desperate Housewives visats på (finkulturella) SVT istället för (skräpkulturella) Kanal 5 hade serien nog ansetts mer rumsren. Eller är jag ute och cyklar? Don’t think so. (Dessutom har jag träningsvärk efter gårdagens cykeltur.) (Fyndigt, jag vet…)