Avloppstraumat fortsätter

I afton kommer grannpojkarna över för att rensa mitt rör.
Ja ja, jag vet vad ni tänker, men ni har som vanligt livlig fantasi.
Jag är så rädd för avlopp att när översvämningen i badrummet i söndags var ett faktum så var min första tanke: ”Äsch, jag duschar ju på gymmet”.
Eftersom granngossarna var upptagna så försökte jag faktiskt själv ta tag i problemet; jag grävde runt lite med ett hjälpmedel men ingenting hände.
Vattnet sjönk sakta, sakta. En millimeter i timmen eller så, men till slut var det helt borta.
Tack och pris.
Det är på grund av sådana här saker som jag behöver en sambo. Ni förstår – man kompletterar varandra. Sambon får ha sina nojor och ”fel” och förhoppningsvis kan jag då rycka in.
Men avloppsrensning – det får han fixa.
(Om ni tycker att jag återkommer ovanligt ofta i detta ämne så beror det naturligtvis på herr Hund. Han hårar.)