Amen

Vilken pissdag.
Laptopen, som strulade första gången igår kväll, lade av en tredje gång idag och sedan dess vägrar den andas. Till slut gav jag upp och dammsög hysteriskt istället. Jag var så upprörd att jag var yr och nästan hyperventilerade. All min musik! Alla mina bilder! Alla mina arbeten! Jag backuppar rätt flitigt men hade inte gjort det på ett tag.
Och så saknar jag Y mer än någonsin. Jag tror att det är lite som när man (nu kommer en fin liknelse) är riktigt kissnödig. Man är på väg hem och kan knappt gå, men lyckas hålla sig, och när man väl kommer hem så vet man att man nästan är framme och då går det helt enkelt inte att hålla sig längre. Man undrar hur man lyckades ta sig ända hem. Lite så är det nog. Psykologiskt. Jag har klarat mig hyfsat bra i två månader men nu är det bara en vecka kvar och det börjar psyket fatta. Gud, vad jag vill känna på honom, lukta på honom och känna hans andetag.
Skit i laptopar och annat crap. Skit i finanskrisen och dammtussarna i hörnen. Love is all. Mänsklig värme och närhet!