Han tittade ut genom fönstret och nickade mot terapeuten. ”Hur kan man inte bli deprimerad?”
Jo, jag drabbades igår, för första gången på mycket länge, av en vidrig ångestattack. Jag skakade och jag hyperventilerade och sprang hem (var ute på byn). Lugnade ner mig och därefter började det om igen.
Jag tror att jag får lära mig att leva med eländet. Jag vet ju att det går över efter en timma eller två.
För övrigt så oroar jag mig mycket. Allt går åt helvete och Sverige blir ett u-land. Tjoff tjoff tjoff. Nere på botten. Folket är fördummat. Kött limmas ihop. Likdelar limmas ihop och blir en mumsig matbit, tror medborgarna.
Jag säger det igen.
Vi lever i en värld där samkönad kärlek är någonting konstigt men där det anses helt normalt och fullt naturligt att limma ihop likdelar till en läcker matbit.
Vi lever i en värld där grisarna plågas så pass att de äter på varandra, där fåglarnas fjädrar rycks loss för att vi ska sova varmt om nätterna, där kycklingar står och trängs i dödsfabriker.
Moder jord blir väldigt arg och straffar oss alla. Hör mig!
Hur kan man inte drabbas av ångest?
6 reaktioner till “Världsläget oroar”
Kommentarer är stängda.
Det smidigaste sättet (men även det mest oetiska) till att slippa ångest är att helt sluta bry sig. Men som sagt… oerhört oetiskt…
Oetiskt och omöjligt för en reko man.
Livet är tungt.
Väl formulerat. Jag överväger. Som bekant.
Tack. Sluta fundera och gör nu det enda rätta!
Du vet var det finns en lugn stund och ett stilla sovrum om det behövs. Kram.
Tack. Jag trivdes verkligen där!