Vad hände?
Tänk dig att du träffar någon du blivit kär i.
Han/hon/den/det kommer hem till dig och ni upplever en mycket romantisk kväll.
Han (jag skriver “han” nu, okej) säger en massa vackra saker.
Han säger saker som pekar på att han vill vara din pojkvän.
Han säger underbara saker. Han verkar reko och redo.
Ni sover tillsammans. Han kramar dig hela natten.
Ni vaknar klockan 05. Ni har (bra) överraskande sex.
Det är vackert.
Det är romantiskt.
Dagen därpå är han som förbytt. Han hör inte av sig som han gjort alla andra dagar de senaste tre veckorna.
När du hör av dig är han kylig.
Du förstår ingenting.
Sedan har du ett svagt ögonblick då du ringer och säger att du är kär.
Och han är undvikande.
Jag förstår ingenting.
Jag upplever bara gång på gång på gång att ingen, INGEN, är att lita på.
Livet blir inte lättare att leva.
Jag undrar: varför?