Jag har plockat fram jätteboan.
Jag har lekt den gyllene leken med ett plaströr.
Jag fick därefter äntligen ta min första tablett.
Nu ska jag med mitt gyllene rör i väskan återigen resa tvärs över stan till laboratoriet…
…För att lämna mitt gyllene guld.
Du får det att låta så poetiskt 😉
I mina ålder och position inser man att livet blir vad man gör det till. Även minsta gråa lilla novemberdag kan bli till poesi.
Underbart… kan du lära mig? BE MY TEACHER, PLEASE!!!
Svårt att lära; det kommer liksom automatiskt med åren. Fråga H – han har nog en hel del visdomsord att dela med sig av.
En ekivok bild i märkligt sammanhang…
Man vill ju inte vara förutsägbar.
Ha ru fått ”snuva i snabeln”?
Haha. Nej! Ingen risk; snabeln är lika välmående som alltid.
Det är nåt annat som inte riktigt stämmer…
Hoppas att du kan få några vettiga svar av det här. (Trevligt att få se så informativa bilder.)
På torsdag ska läkaren kontakta mig med provsvar! (Tack så hjärtligt.)