Jag bestämde mig för att spendera lunchen i den där matbutiken som en gång var en fantastisk nattklubb för HBTQ-människor och deras vänner (i vardagsmun kallad bögklubb).
Det var där jag i mars 1994 mötte min första kärlek. En knapp månad senare bodde jag i Stockholm och jobbade i den vidriga restaurangbranschen. Fina men hemska tider, med andra ord.
Jag tänker på denna tid ibland. Gud vad vilsen jag var. Tappade helt bort mig själv och försökte vara som alla andra ville ha mig. Fy helsike.
Men nog var det spännande också att för första gången på allvar känna kärlekens pirr och lycka och efterföljande oundvikliga katastrof.
Stockholm ligger grått och regnigt medan jag med tunga men hoppfulla steg vandrar från kontoret till matbutiken/nattklubben.
Här har de flesta av oss upplevt mycket kul. Köerna har ringlat långa. Färgglada fjollor, sensationslystna transor, lesbianer i korta aggressiva frisyrer och ett gäng gråa möss har skrålat och vrålat och köat i timmar för att få ta sig in på nuvarande Lidl.
Kanske var det exakt här han kröp upp bakom mig, lade armarna om mig och ömsesidig tonårskärlek* ögonaböj uppstod.
En av mina fantastiska tygpåsar är fylld av morötter och linser och lök och annat som ska användas till mitt livs första regelrätta linssoppa (mer om den i eftermiddag).
*Okej, jag var tonåring. Han var något äldre. 23 vill jag minnas.
8 reaktioner till “En gång klubb alltid klubb”
Kommentarer är stängda.
Ja, jäkar… Där har även jag haft en och annan historisk kväll. Min hetronormativitet till trots:D. Eftersom det är i mitt hood har jag börjat vänja mig vid den oglammiga inramningen nu.
Åhhh! Du bar nog mycket ögonskugga!
Vilka underbara minnen ändå 🙂 Dock skönt att du hittat dig själv…
Den där linssoppan vill jag allt höra mer om 😉
Coming up, boy. Coming up.
Tänk att ett besök på Lidl nästan kvalar in i kategorin Dagens Retro…
Jag tänkte faktiskt på det, men bestämde i sista stund att det inte var retro nog!
Retro kanske är att berätta om invigningen 1988. confetti var igenbommat och på Make Up orkade ingen längre se Stuttgart Sisters. Så på Sveavägen , ja, ALLA var där. Jacob Dahlin pratade med Björn Axén som försökte få en syl i vädret över Alexander Bard. Den lilla önskebrunnen som stod i mitten av lokalen (idag ungefär där det står pallar med läskeblask) var fylld av guldfiskar och på dansgolvet sniffades poppers som om det inte fanns någon morgondag, eftersom bögarna efter sina resor til London – där de alla inhandlat nya Dr Martens skor och bomberjacka – upptäckt denna buteljerade lycka. Om Loredana Berté hade vart med i Jacobs Stege så var hon där med Jacob och sin pojkvän Björn Borg efter sändning. Allt byggdes sedan om och blev till en illaluktande grotta. Och ingen av oss har glömt den där spelningen med Village People, där hela SLM-falangen stod längst fram och drog poppers till ”In the Navy”.
Tänk, jag fick in poppers två gånger i detta lila ynkliga svarsinlägg..
Åh, så ljuvligt att läsa om hur det gick till innan jag klev in i bilden.
Jacob och Björn och Alexander och Loredana. Och inte minst OlleJr!