Trött i käkarna

Ahaa. Nu tänkte ni genast på någonting porrigt, små spjuvrar.
Jag tror att jag har maratontuggat för mycket tuggummi (niko och vanligt), det är så det känns.
Men! Det gör ont nerifrån halsen och uppåt, ända ut till örat. Ja, även örat smärtar (eller snarare kliar). Dessutom har jag ont i tungan. Är det svinan? Är det en ryslig men vanlig förkylning på gång?
Ja ja, blåsor på tungan låter ju som nån könis men dessvärre kan jag inte ha några sådana.
Fuck så trist det är egentligen.
Jag är på min alleuxes peak i livet och så lever jag i celibat.
Frustrerande och tradigt. Men vad gör man när man lever i en stad där 97% av alla potentiella ligg är rena rama ruggugglor, 1% är ens gamla goda vänner, 1% procent är antingen upptagna eller har såna vidriga personlighetsstörningar att man inte skulle vilja ge dem nöjet att vidröra ens kropp. Resterande procent är såna vi alla vill men inte vågar ta kontakt med.
Iiiik! Monchichimannen! I morse slog han sig ner bredvid mig på tuben. Han såg mig på perrongen, gick bakom mig, slog sig ner. Då och då snuddade hans feta jacka vid min. Jag försökte koncentrera mig på att läsa. Hans mobil ringde. ”Hej”, svarade han. Sedan snackade han (med nån kollega antar jag) ett tag och i början var det svenska med nån lätt liten brytning. Dock ingen Ahmadinejad-brytning. Efter ett tag började han tala något annat språk. Till en början trodde jag att det var polska eller nåt liknande men.. jag undrar om det inte handlade om Manchesterengelska eller nåt. Mycket spännande.
Ja, 12 minuter senare var det dags för oss båda att kliva av. Han tog sin tajta stuss och gick mot Kungsgatan medan jag tog till höger och gick mot horgatan.
Om Monchichimannen tillhör den där sista procenten så slår jag volter av upphetsning. Vi snackar rör vid min kropp och jag ejakulerar. Och då har jag ändå väldiga orgasmsvårigheter.
Fy vilket djuriskt och fult inlägg det blev. Ursäkta mig, men jag har levt utan min vän snus-Liisa i 48 timmar och 26 minuter. Jag känner mig inte helt kry i sinnet.