Med anledning av att den kryddiga sportflickan Melanie C den första maj släppte sitt nionde album Sweat så går jag här på bloggen igenom hennes tidigare fullängdare.
Idag har turen kommit till album nummer 6, som släpptes 2012.
Stages är det enda Melanie C-album som jag inte äger i fysisk form. Jag är nämligen ingen musikalbög och denna skiva är fullmatad av sångerskans favoriter när det kommer till musikal- och filmlåtar. Inspirationen kom tydligen när fröken Chisholm spelade en roll i någon musikal (vet inte vilken då jag som sagt inte är intresserad) i London. Det finns dock några bitar här som jag uppskattar.
- Maybe This Time 3/5 (Cabaret, 1966)
Den här känner jag ju igen och låten är väl bra om man gillar sådan här showig musik. Jag ger en trea p.g.a. Melanies röst. - Another Hundred People 3/5 (Company, 1970)
Jag upprepar: Den här känner jag ju igen och låten är väl bra om man gillar sådan här showig musik. Jag ger en trea p.g.a. Melanies röst. Roligare låt än den förra. - I Know Him So Well (med Emma Bunton) 5/5 (Chess, 1984)
Den här gamla godingen är riktigt fin och den känner jag till tack vare Whitney Houston. Här sjunger Melanie den med sin vän och kollega Emma Baby Spice Bunton. Jag gillar bägge dessa damers röster. Mycket finstämt och kompetent. Ganska briljant faktiskt. - Aren’t You Kinda Glad We Did? 2/5 (The Shocking Miss Pilgrim, 1947)
Här befinner vi oss på någon rökig nattklubb på 40-talet. Verkligen ingenting för mig. - I Don’t Know How To Love Him 5/5 (Jesus Christ Superstar, 1970)
En riktigt fin och tidvis pampig kärlekslåt. Den här berör på djupet. Orkestern är ljuvlig. - Both Sides Now 4/5 (Priscilla, Queen of the Desert, 2006)
Den här känner jag också igen och jag har ju sett filmen i fråga några gånger. Bra. Rösten bär hela låten. Mycket fin bit. - Ain’t Got No, I Got Life 5/5 (Hair, 1967)
Denna låt/dessa låtar med Nina Simone har jag alltid tyckt mycket om. Väldigt svängigt och en smula härligt hysteriskt. Och ja, Melanies röst håller från början till slut. - I Just Don’t Know What To Do With Myself 4/5 (Shout! The Mod Musical, 2000)
Och den här känner jag till tack vare Dusty Springfield. Trots Melanies starka röst saknar jag Dusty en aning. - I Only Have Eyes For You 3/5 (Dames, 1934)
Här segar vi till det en smula och visst känner jag igen även den här, men jag minns inte varifrån. Helt okej. - Tell Me It’s Not True 4/5 (Blood Brothers, 1983)
Fintstämt och överraskande vackert. Orkestern sveper så vackert igenom hela låten. Fina stråkar. - My Funny Valentine 2/5 (Babes In Arms, 1937)
Det här är alldeles för segt för min smak. Dessutom lite, lite julkänsla i mina öron. - Something Wonderful 2/5 (The King and I, 1951)
Ganska mycket samma takt och känsla som i förra spåret. Ganska trist i mina omusikaliska öron. Vi befinner oss på den där rökiga nattklubben igen. - Anything Goes (bonusspår) 3/5 (Anything Goes, 1934)
Tempot skruvas upp och vi närmar oss någon typ av marschkänsla. Det steppas och det doftar kabaré.
Nu när jag lyssnade igenom Stages så tyckte jag om låtarna mer än vad jag kom ihåg, så jag kanske ska försöka få tag på CD:n trots allt, så att min samling är komplett…