Så där. Nu har jag röstat i EU-valet. På en kandidat jag inte röstat på tidigare, men som jag följt i många år och jag uppskattar personens arbete, passion, åsikter och värderingar. (Vi skulle kunna bli bästisar, faktiskt.)
Vallokalen (Mejlans finska lågstadium på Almvägen 6) var nästan tom. Några få hoppfulla medborgare rörde sig i området. Hoppas att folket inte skyller på att det regnar. I så fall förtjänar de inte att leva i en demokrati.
I vallokalen tog en äldre dam en titt på mitt pass och bredvid henne satt en något yngre dam som log. Bakom dem satt en kvinna och stickade och hon åt upp mig med blicken. Som jag skrev för nån dag sedan: damerna har verkligen börjat gå igång på mig (ser jag kanske tuff ut med dessa metalliska ”stygn” längs halva huvudet? Kvinnor gillar ju tuffingar). Inte ens vallokalen kan jag besöka utan att känna mig som ett stycke kött.
Gick in i båset och skrev två siffror. Vek ihop. Gick till stämpeldamen (kände den brunstiga damens blick) och droppade högtidligt min röst i urnan. Gick hem.
Sätt fart. Gå och rösta nu. Men rösta inte slentrianmässigt. Ta reda på VAD och VEM du röstar på.
Pssst. I Sverige hade jag röstat på Alice Teodorescu Måwe. Lyssna bara på vad hon sa i debatten i fredags. Klockrent. ”Ni borde skämmas!” ->
https://www.instagram.com/p/C77PCtqCu3k/