Därför jollrar jag om Israel

Innan jag stänger ner datorn och ger mig ut på stan (för att få nåt annat att tänka på) så vill jag bara säga några saker. För jag har ju vissa problem med att knipa näbb…

Jag talade med en finsk-israelisk väninna idag. Vi talade om detta med hur media vrider och förvränger. Alltid, alltid till Israels nackdel. Hon (som bor i Israel sedan många år) hade ju också noterat detta. Jag gav ett par konkreta exempel.

Här i Helsingfors har vi de senaste veckorna haft en massa manifestationer och demonstrationer där vi har stöttat Israel. Media har HELT ignorerat oss. Hur många vi än har varit. Men, om fem personer stått med en tramsig ”palestinsk” flagga på nåt torg så har det genast dykt upp i nyhetsflödet. ”Oh, se vilket stöd!”
Detta är inte ärlig journalistik!

Men jag är van. I Stockholm var jag under flera år med om att organisera demonstrationer och vi blev ignorerade även då. Detta hat mot Israel äcklar mig.

Nu är det så, att jag skriver om Israel, eftersom jag älskar Israel och Israels folk, och passar det inte, eller om jag tröttar ut dig, så går det bra att avfölja.
Detta är min uppgift här i livet. Så är det bara.

Det hela började år 2008 då jag besökte landet för allra första gången (och jag har tappat räkningen, men jag har varit där 20-25 gånger). En fantastisk nation!

När jag sedan kom hem till min dåvarande hemstad Stockholm så bröt ett krig ut. Som vanligt startade islamonazisterna det, och när jag sedan läste de svenska tidningarna så hajade jag ju bums att de ljög. Och därför blev jag ”Israelbloggare” o.s.v.

Sedan kom jag till Finland och eftersom folk är lite smartare här än i Sverige så fanns inget behov av att vara ”aktivist”. Men nu har jag insett att jag har en hel del att ta itu med även här.

Men vet ni hur jädrans skönt det är att ha lite kött på benen? Och att helt ha tappat tålamodet? Jag låter ALLT komma ut. Helt ocensurerat. Jag har ta mig tusan ingenting att förlora.

Puss på er.
Och länge leve Israel.