Han kallar mig Kimi. Med långt första i. Kiimi.

Hur går det med mig och Y, kanske ni undrar.
Är jag över honom?
Det kan jag väl inte riktigt påstå.
Det är svårt då han skriver saker som:
OK Dear
Ljuva Kimi
Have fun and take care. Puss.
AAARGH!
Men jag har valt att ha honom kvar i mitt liv, så jag får stå ut och… vänta.
Ni vet hur det är. Man (inte jag) kräks på sorgliga kärlekslåtar tills man plötsligt befinner sig mitt i en av dem. Då hajar man att allt det som sägs i dem är rena rama sanningen och inga illa författade floskler.
Här är jag nu (jag behöver bara två sekunder av pianoklinket i början för att hamna i den där känslan):
Klipp borttaget: Leona Lewis ”Better In Time”.