Farbror sitter och funderar.
När jag var yngre och vi ungdomar dejtade så var vi mycket romantiska. Vi skickade blommor till varandra och en gång när jag sett Titanic på bio och gråtit jättemycket så skickade en date filmmusiken och ett paket näsdukar till mig.
Och vi ringde och lämnade ljuvliga meddelanden på telefonsvararen och vi hämtade varandra på arbetsplatsen och gick ut och åt middag för att sedan åka hem var och en till sig. (Förutom kanske ett par gånger i månader då även farbror släppte till.) Och vi gick på teater och utställningar och annat (jag hatar iofs teater).
Vi gav så att säga varandra lite tid (för hektiskt idag?) och vi lärde känna varandra ordentligt (innan den ena dumpade den andra).
Eller den där gången då jag träffade en kis på ett besök i Malmö och längs bilresan hem till Stockholm så köpte jag vykort på olika mackar i diverse hålor. Vykort som jag skickade till honom under resans gång. Det var la’ gulligt!
Gör ni ungdomar sånt? Eller är det bara ett himla svajpande till höger eller vänster och snabba känslokalla snabbligg som gäller?