I min musikvärld går allt i perioder (det gäller väl i och för sig också livet i allmänhet) och just nu har jag Diana Ross-vecka. Det började nog med den där bilden jag publicerade – jag fick Diana Ross ”Eaten Alive” i julklapp av mina bröder 1987 (stackarna visste inte att de hällde bensin på den redan glödande bögbrasan).
Jag plockade fram nämnda album och därefter blev det Diana Ross för hela slanten.
Denna har jag på repeat just nu – älskar den så. Ja, den obotlige romantikern törstar som aldrig förr.
1. Dianas pose i början av klippet är underbar. \o/
2. När Westlife-bögen börjar sjunga (01:40) så lyfter låten rejält.
Skratta ni.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik