Jo, jag satt här och undrade hur jag skulle tillbringa andra lediga dagen – blir ju lätt en smula rastlös. Då plingade telefonen till och jo, jag krävs i yrket i dag. Så är det att vara liten och obetydlig i världen men ack så oumbärlig i yrkesrollen. Jag är företaget jag arbetar för; så enkelt är det.
Hmm.
Men jag stannar i bostaden och arbetar då tvätten rumlar runt i badrummet och dammsugaren är framplockad. (Kan inte dammsuga just nu, eftersom Sebbe sover… Alltid finns där någon typ av ursäkt.)
I morse rensade jag i garderoberna, för att få plats med allt det som tillkom under dagen som Hausfrau. Vissa plagg kan man ju bara inte göra sig av med, fastän man vet att man aldrig mer kommer kunna – eller ens vilja – bära dem igen. Lyckades trots det rensa rätt friskt. Så good for me. Well done.
Ja ja, nu ska jag jobba.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik