Okej, efter jobbet idag träffade jag date 1 (Dansken) (ni ser hans finger på bilden). Han som jag skrev om igår. Vi tog en långpromenad med Sebbe och till slut slog vi oss ner på ett sunkigt ölhak på Söder, som jag valde.
Ni vet hur kvinnor klagar på att män är jobbiga och på – låt mig berätta att medelålders kvinnor är än värre. Efter ett tag började de snacka med/om Sebbe och de gav sig ej. De var rejält packade och ville verkligen tala med två unga grabbar.
Den ena, Gunilla, sa: “men vad har du för jobb som kan ha med hunden på jobbet?” (Hon ställde samma fråga 10 gånger). Till slut sa hon: “har du inga barn? Nej, det är klart man vill ha nån som älskar en, har du det?”
Jag var kaxig och pekade på min date – han som jag kommit överens med att “bara” vara vän med och sa: “Han älskar mig”.
Hon fnissade och sa: “Bögar! Jag älskar bögar”.
Strax därefter blev hon avvisad.
Gunilla var rejält packad.
Jag hade en mycket trevlig kväll med Dansken. Vi drack en massa öl och Sebbe låg i mitt knä och alla undrade vad han var för sort för han var den “sötaste hunden de nånsin sett”.
När jag och Dansken, efter många öl, skulle gå frågade jag: “Vill du inte kyssa mig?”
Det ville han.
Vi råhånglade på uteserveringen.
Sedan drack vi mer öl (!).
Sedan hånglade vi igen.
När vi skulle gå hem stannade vi efter var femte meter, längs halva Götgatan, och hånglade vidare.
Det var underbart.
Åh! Han kunde kyssas!
Det var underbart… men vi hade ju nyss kommit överens om att vi “bara” skulle vara vänner.
Ok. Jag har inte blivit kysst på länge, så det kan bero på det.
Men oj! Tänk om han faktiskt hånglar upp mig så bra för att han gillar mig som “karl” och “mer än bara vän”!
Vad ska jag göra? Han är inte min typ (vilket jag berättade ikväll) – men ändå!
Vad ska jag göra?
PS Stegräknaren stannade på 18 133 och nu går jag ut och klubbar.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik