Nej men grattis igen!

– Tjena Kimman, det var inte länge sedan vi sågs! Grattis igen!
– Tack som fasen. Och ursäkta – jag är lite bakis idag.
– Så hur känns det att ligga bakom Sveriges sjunde mest lästa HBTQ-blogg?
– Som jag sa förra gången så saknar jag tiden då jag prenumererade på andraplatsen, men skitsamma. Det var inte det vi firade förstår du!
– Inte? Så vad firades?
– Vi firade att det tre år gamla besöksrekordet flög åt helvete. Trodde aldrig att det skulle ske!
– Aha! Så gårdagen var en succé i bloggväg.
– Det kan man lugnt säga och vi var helt oförberedda. Plötsligt ringde det på dörren och där stod vänner och sponsorer med blomsterkvastar och skumpa och… Det värmde, som Carola brukar säga.
– Så vad är hemligheten?
– Förutom det vi snackade om förra gången så är det ju så att jag är mycket bra på att sätta bra rubriker och titlar.
– Aha. Intressant. Men tycker du inte att din blogg spretar lite åt alla håll och kanter?
– Men herrgud, det är ju det som är mitt magiska vapen! För att få ut alla mina budskap måste jag ha alla sorters läsare. Det är ju ingen vits att predika för de redan frälsta, så att säga.
– Åh, du har så rätt. Du är en riktig smarting och ändå har du inga högskolepoäng – varför har du inte det förresten?
– Därför att jag inte står ut i miljöer med människor som jag inte själv har valt. Du vet… jag är inte mänsklighetens största vän. Människor är as tills de bevisar motsatsen.
– Jag hör dig och jag nickar instämmande. Så hur ser planerna ut nu?
– Jag är nöjd nu. Jag är redo att dra mig tillbaka.
– Yeah right.
– Exakt.
Text: Mikko Ström