Cyklandet är på tapeten och jag, som tar bågen till och från jobbet varje dag, undrar ödmjukt men bestämt vad det är för fel på taxichaufförer.
Allvarligt talat – hur exemplariskt jag än cyklar (som den mönstermedborgare jag är) så är varje dag i stockholmstrafiken en nära-döden-upplevelse. Värst är taxichaufförerna som inte verkar fatta att de inte kan svänga in till kanten – och därmed korsa en cykelbana – så där hur som helst. Men det gör de. Framförallt framför slottet, där läget redan känns lite olustigt med tanke på alla yra fotgängare + långa rader parkerade turistbussar (som vilken sekund som helst kan få för sig att rulla iväg).
Ett annat stort minus med cyklandet är alla dessa cykelsymboler som pryder banorna – de fungerar lite som hinder och det blir ett himla hoppande upp och ner i sadeln. Varför måste de vara så väldans ”upphöjda” – varför kan inte cykelbanorna istället i sin helhet vara målade i någon ärtig färg (som de är i Köpenhamn (?) har jag för mig). En illgrön bana skulle dessutom hålla fotgängarna borta.
Och förresten, det där evigt pågående bröllopet… Att cykelbanan på grund av det är avkapad framför slottet tvingar oss att cykla på kullersten – detta kastrerar oss män. Allvarligt talat – att cykla på kullersten är inte okej.
Avslutningsvis har jag ett tips till de blåsta as som väljer bort hjälmen på grund av frisyren: gör som jag – kör med rakat under cykelsäsongen. Praktiskt, snyggt, svalt och tryggt.
Comments closed.