Igår var jag och Sebbe på långpromenad efter att vi lämnat tillbaka den för låga cykelkorgen R köpt åt Sebbe. Gud så stressad han blir i city. Det är ett sådant liv och oväsen och det är med skräckblandad förtjusning Sebbe vistas i innerstaden. Thank God köpte jag aldrig den där innerstadsparadvåningen (I wish..) utan bosatte mig i denna idylliska stadsdel just utanför tullarna. I alla fall; vi promenixade hemåt genom Hammarbyskogen och träffade på en katt. Som vanligt kom katten smygande närmre och närmre och när väl Sebbe fick syn på honom rusade han fram för att hälsa. Katten i sin tur var skeptisk och gav en mycket förvånad Sebbe en örfil. Nähä, tänkte jag, bäst att vi går så får sur-Liisa sitta och glo ensam i sin skog, men som alltid skulle katten förfölja oss. Det är en kamp; att få Sebbe att gå framåt och samtidigt försöka förmå katten att stanna där han är. Lyckades till slut.
Nu har vi precis varit ute och lekt med Wilma, åtta år, som ylade och var “så ungdomlig trots sin ålder”, för att citera mig själv. Sebbe springer så snabbt, så snabbt. Någon liten papillonfjolla är han då rakt inte! Mycket tuffare än Jack Russeln jag hade. Och alla tror att han är tös. Sådan husse sådan hund – jag blev tagen för donna fram till jag var 15. Numera blir jag ju beundrad för mina “manliga drag” (så säger “Zlatan” åtminstone..) Och visst är det som citatet ur filmen The Cement Garden som är samplat i Madonnas What It Feels Like For A Girl (för övrigt hennes sämsta singel någonsin);
Girls can wear jeans
And cut their hair short
Wear shirts and boots
‘Cause it’s okay to be a boy
But for a boy to look like a girl is degrading
‘Cause you think that being a girl is degrading
But secretly
You’d love to know what it’s like
Wouldn’t you?
What it feels like for a girl
När jag blev tagen för tjej skämdes jag. Borde tagit det som en komplimang istället. Så gör det, alla ni unga fjollor där ute. Nu ska jag släpa mina manliga drag in i köket och fixa kaffe.