Så, mina soliga pojkar, flickor och transsexuella (både FTM och MTF) – nu ska jag berätta om lördagen.
Jag tog min ärtige hund i armen och så promenerade vi (jag med BWO i lurarna) till Hundvakten, som bor 50 minuter bort. Jag ville testa min onda häl så därför skippade vi bussen. När vi kom fram var vi 20 minuter tidiga så vi sattes i arbete i köket. Det var det värt. Med ett glas rött i näven går ju vilket arbete som helst som en fjäderlätt dans i norska bergslandskap. Och vilken mat sen! Hundvakten, som är en sån där köttätare (han är faktiskt allergisk mot quorn och inte så förtjust i soja, annars hade han gärna tagit större del av “min kost”) lagade allt i två versioner – en köttig och en vegetarisk. Det blev orientalisk buffé bestående av bland annat både fylld paprika (färs, lök, ost) och zucchini, en underbar bulgurröra, inlagd kronärtskocka, ett slags panerad fårostsbiff och mer därtill.
Det var ljuvligt gott.
Innan efterrätten stod på menyn var både Hundvakten (35 år) och Sebbe (2 år) tvungna att ta en powernap så jag satt i min ensamhet och spelade pop*, tömde vinglas efter vinglas och ho*ade på nätet (utan större framgång). Jag spanade även lite på det där bögparet i lägenheten intill. Jag fick dessvärre inte se mycket kul den här gången, men nog fladdrade gardinen till ett par gånger.
Efterrätten bestod av degknyten fyllda med hasselnötter och annat (tror jag). En mycket söt men god sak. Jag är ju mer för sälta än sötma, men smaskade gladeligen i mig ändå.
Slutligen promenerade jag och Sebbe hem – båda mycket mätta och nöjda och med en doggybag (hihi) i näven.
Dagen efter hade jag inte ont i hälen så snart är jag på benen på allvar igen.
Nu önskar jag en god tisdag!
*När jag lärde känna Hundvakten 2003 hade han ca 10 cd-skivor. Nu har han närmare 100. Jag har gjort mitt yttersta för att få honom att förstå att musik är religion.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik