Eftersom homofobin frodas, både i Sverige och utomlands, och folk på allvar inte verkar förstå att en människa bara önskar få kära ner sig i en karl/dam, hur han/hon vill, och då ha samma rättigheter som någon Lars-Gunnar och Britt-Marie, har jag nu bestämt mig för att gå på Sthlm Pride i år. Jag övervägde som bekant att resa bort istället eftersom jag inte hade särskilt kul på förra årets festival. I år går jag dock inte dit för att ha kul, utan snarare för att stödja mina ljuva bröder och systrar i fjärran land. Inte så fjärran förresten. Det räcker med Polen, Lettland & CO.
Så – vi ses i parken. Både snyggare, gladare och mer politiska än någonsin.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik