Vilken händelserik lunch

Jag kilade ner till Hemköp för att inhandla allt som behövs under den stundande helgen då jag får utländskt finbesök av Grönis (som jag fikade med en gång i fjol). Med två fullproppade papperskassar (allt ryms tyvärr inte i min omtalade tygkasse) gick jag vidare till nästa mål men olyckan var framme och handtaget på den ena gick av. Jag fick således kånkbära den ena kassen på ett sådant där amerikanskt vis tillbaka till kontoret och armarna höll på att gå av.
Därefter bar det av på nytt. Gick för att handla gin. Inne i butiken satt Sebbes avlägsna släkting i en kundvagn och han/hon var så söt att jag inte kunde sluta glo. Drabbades av plötslig Sebbelängtan. (Bara ett par timmar kvar!) När jag kom ut på gatan mötte jag… ingen mindre än Ankie Bagger! Woohoo. Hon tittade in i mina blå ögon och jag in i hennes sneda. Jag log nog lite till och med.
Sedan gick jag för att handla lypsyl. Jag är ju lypsylberoende, det är bara så, och har oftast tre aktiva stift på gång men nu upptäckte jag precis att alla sjunger på sista versen. Tanten i butiken verkade inte vara vid sina sinnens fulla bruk. Hon småsluddrade och sa konstiga saker och slängde mynt omkring sig. Drama!