Välkommen ljuva sommar

Helgen är över och sjudagarsveckan är här och som vanligt är jag inte alls redo. Kroppen skriker efter sömn och vatten men det är ingen som lyssnar.
I fredags lyckades jag mot alla odds ta mig till favoritkrogen. Det blev en trevlig kväll med glatt sällskap och kontakt med, vad det visade sig vara, en gift man gosse.
På lördagen var jag överraskande nog rejält bakis och skakis så planerna att fixa till hemmet gick åt pipsvängen. På eftermiddagen firades äntligen sommaren in med årets första picknick/grilleri. Det var gott och det var trevligt och när vi var mätta gick vi hem till mig och mina dammråttor och småfestade. Det började droppa in lite mer folk och plötsligt var det en riktig förfest på gång. Där fanns afrikaner och influgna fransmän och allt var lagom livat och jag var på mitt bästa humör och sa saker som “are you gay, dear?”, vilket alla var.
När natten kom var det dags att gå och klubba men jag orkade inte röra mig utan jag “kollapsade” (inte mitt ordval) på golvet och låg där och sov fram till klockan tre då jag vaknade och släpade mig till sängen.
Söndagen var en vilodag i värmen. En vän som varit på en dålig date tittade förbi och jag läxade upp honom än en gång. Daten var nämligen inte alls attraktiv och jag sa vist: du måste sluta dejta bildlösa män från nätet då utseendet är viktigt, vad folk än säger, och hade du vetat att han i dina ögon var “rätt ful” (hans ordval) hade du sluppit slösa bort din söndag.
Point taken.
Förresten, den där bildlöse mannen som tydligen bor i mina kvarter skrev till mig natten mot söndag. Han var “slirig” och hade just kommit hem från krogen. Han skrev: på bild nummer 5 är du bland de vackraste man kan tänka sig.
Jag svarade dagen efter på samma sätt som jag svarat tidigare: Det är otrevligt att samtala med ansiktslösa män med småsnuskiga nicknames.
Hur svårt kan det vara!?