Oh, så trötter jag är på att så kallade ”kändisar” ska vara med i alla slags program för att tala om sig själva. Som om de per automatik är så himla intressanta.
Nu kanske jag kommer att låta PK men jag blir inte ofta beskylld för PK:ande så jag bjuder på det.
Jag tycker nog att det vore intressantare att höra vad Riitta som drev ”Riittas kiosk” på Sockenbackavägen i Helsingfors, tills Riitta gick i pension och kioskbyggnaden revs, har att säga om livet.
Jag är säker på att Riitta har en hel del visdomsord och även roligheter att dela med sig av.
Istället sitter nån mätt pretentiös skåådespeelare i nån tv-soffa och analyserar inte bara sig själv, utan sin senaste rollfigur. (En påhittad karaktär alltså. Gäsp.)
När dokusåporna kom en gång i tiden så tyckte jag om dem eftersom ”vanliga” (intressanta!) människor hamnade i fokus. Sedan spårade ju den gengren ur och blev sup- och knull-tv med trasiga människor som inte fick tillräckligt mycket uppmärksamhet i barndomen, och som snart kommer att synas i den växande kön till psyket.
Detta kanske är en bidragande orsak till varför jag trivs på sociala medier. ”Vanligt” folk och fä får komma till tals. De flesta lite psykiskt störda och härliga, men för att inte bli lite kocko i denna skogstokiga värld så måste man vara korkad. Och korkade är vi ju icke.
Det var bara det.
Ha en bra söndag. I morgon är det äntligen vardag igen och gruppterapi efter fyra dagars ledighet. JAG HAR SÅ MÅNGA SAKER SOM JAG VILL TA UPP! Måste skriva en kom ihåg-lista.