Det var en gång en kamel.
Han var mycket törstig där han vandrade i den stekheta öknen.
Gång på gång kom han fram till ett vattenhål som visade sig vara uttorkat.
Sorgen var stor.
Törsten var än större.
Efter två år bytte kamelen riktning och efter en kort promenad noterade han grönskan i horisonten. Han gick och gick med sina sista krafter och plötsligt såg han fåglar flyga, fjärilar dansa och blommor blomma. Och där! Strax söder om bergssluttningen låg en porlande bäck. Kamelen böjde sig ner och smakade på det klarblå vattnet. Det smakade friskt. Han drack och han drack och han drack. Han kände hur han fick nya krafter, hur hela den trötta, uttorkade kroppen fick ny kraft och lust att leva. Efter en sista, ljuv klunk tog han sig ett bloss och somnade sedan under ett äppelträd.