Jag har en tonåring här hemma – Sebbe är trotsig som få. Han gör allt han alltid vetat att han inte får göra och sedan följer han med spänning min reaktion. Hans favorithyss: hämta min sko och lägga sig under vardagsrumsbordet och bita i den, ta min yllesocka (det är hemskt kallt i lägenheten) och gömma sig samt att sprida små, små bitar av hushållspapper över hela hemmet. Men jag klarar mig. Jag är hård men rättvis. Och det är väldigt trevligt när jag ser att han ger sig. Han är väldigt rar när han ber om ursäkt också.
