Eftersom jag har “lördagkväll” nu är jag på lördagshumör. Jag har haft en mycket hektiskt dag med tvättstuga o dyl och nu myser jag med ett glas rött + musik + gossip med Gucci på MSN + neverending samtal med herr Israel på samma MSN. Hursomhelst. Efter mitt Stop-inlägg fastnade jag på YouTube och kryddflickorna och så lyssnade jag på underbara Bag It Up och minnena sköljde över mig. Då, 1999, var jag fortfarande en sådan där kul kille som var spontan och glad och positiv (=Fröken Sverige-kandidat). Jag var ute (på Tip Top?) med goda vänner en kväll men allt var extremt tradigt. “Jag har tråkigt”, väste jag, tackade för mig och åkte hem lite lätt tipsy och bokade en tågbiljett till Malmö. Några timmar senare satt jag på första morgontåget och tog mig så småningom över till Köpenhamn. Checkade in på ett tidigare flera gånger besökt gayhotell (vill ju sponsra) och hade en kul festkväll i Danmark med mig själv. Träffade en rar karl som bodde i Malmö och följde med honom tillbaka till Sverige (som vanligt sov jag bara med honom) (det var bara en av mina många parenteser). Innan jag åkte hem till Stockholm någon dag senare köpte jag skivan med Bag It Up. Jag undrar vad poängen med detta inlägg var – blev avbruten så många gånger – men jag tror det hade något med minnen att göra. Att livet är byggt av upplevelser som blir minnen som blir livet.