Åh, min Gud vilken fin dag jag har haft! (Se förra inlägget så jag slipper upprepa mig). Jag och Sebbe tog nyss tuben hem från den slovenska segerfesten och nu njuter vi av bidragen på nätet.
Jag är fortfarande berusad men ska ändå försöka förklara det som var så underbart och spännande.
1. De senaste åren har svenska mello hållit spänningsgrad noll då vi redan innan tävlingen ens börjat vetat vem som skulle vinna (så mitt dramahjärta längtade verkligen efter just d r a m a !)
2. I Slovenien, till skillnad från de nationella finaler jag sett hittills i år, var det övervägande riktigt bra låtar. Hela tre av 10 fick maxpoäng (5) av mig.
3. Resultatet presenterades bakifrån, genom att den som kom tia helt enkelt dök upp på skärmen, osv. fram till att det bara var två kvar.
4. Då blev det en så kallad SUPERFINAL! Dvs. två låtar stod mot varandra och folket röstade fram en av dem att representera nationen i Belgrad. Fatta så spännande! Det som triggade det hela ännu mer var att en av låtarna var riktigt tradig medan den andra var en full fempoängare.
5. Det var då jag sa; “vinner hon, den här härliga diskobruden Rebeka, mot de där två trista balkanbröderna så blir det slovensk vecka i bloggen.
6. När folket hade röstat presenterades det första bidragets röstantal i rutan, utan procent eller liknande, och tösen började gratulera de mossiga karlarna till segern (de hade uppenbarligen fått en massa röster) men det visade sig att diskobruttan med låten-med-riktig-refräng hade fått ännu fler poäng. Närmare bestämt 395 fler än karlarna. Jublet visste inga gränser på vårt slovenska party och vi dansade för glatta livet. Till och med Sebbe blev till sig i trosorna (?) men han trodde nog att det bara vara lek på gång.
Sammanfattningsvis. Mina tre favoriter hamnade på plats nummer 9, 3 och 1.
I am so happy.
Underbart med spänning i tillvaron.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik