Etikett: Melodifestivalen 2011

Nu sitter ni där och tokklickar på ”uppdatera” och undrar när, oh när, ska jag skriva något om Melodifestivalen.
Nu kör vi.
1 Brolle ”7 Days and 7 Nights”
Först och främst så kommer jag även fortsättningsvis uttala gossens namn ”Brålle” – inte ”Brolle”. Ja, nu tar jag ju hans namn väldigt sällan i min mun eftersom hans musik inte säger mig någonting. Jag hör att han har en schysst (med två s) pipa. Scenshowen var det heller inget fel på – men, som sagt, så är detta inte alls min kopp.
2 Loreen ”My Heart Is Refusing Me”
Först och främst har jag ju aldrig följt Idol, men det är svårt att helt slippa undan och jag minns att hon var med i talangjakten en gång och jag minns att hon sjöng skiten ur ”Vill ha dig” (som jag för ett tag sedan köpte på iTunes) och sedan försvann hon. Jag satt som på nålar i flera år och undrade när hon skulle poppa upp igen; den där pipan är ju inget man bara kastar bort.
Bra låt! Min favorit i deltävling 2! Att den gick hem i stugorna imponerar! Bravo. Snygg kvinna med arty uttryck och fantastisk röst – här ser vi en stjärna.
3 Babsan ”Ge mig en spanjor”
Först och främst vill jag avslöja att jag skriver under. En sofistikerad herre vill jag ha och nej, de växer inte på träd.
Det svänger och melodin sätter sig i huvudet och mal på och mal på.
4 Elisabeth Andreassen ”Vaken i en dröm”
Först och främst förstår jag inte varför ni hatar denna så hårt. Visst, texten är så fluffig att den går mig förbi, men melodin tycker jag mycket om.
5 Sanna Nielsen ”I’m In Love”
Först och främst håller jag med er: hon kommer tillbaka med en dussinschlager och hon klär sig som en tant. GE HENNE EN NY BH! Jag må vara sexistisk men en barnlös 26-årig tös borde ha pattarna direkt under hakan – inte på magen.
Låten klistrar sig fast och jag erkänner att jag nynnar på den nonstop.
Men Sanna – du är ingen stjärna. Trots att du är stilig som få och sjunger otroligt vackert så är du ointressant som artist. Du är helt enkelt en vokalist.
6 The Moniker ”Oh My God!”
Först och främst kan jag chockerande avslöja att jag hör en fin melodislinga i refrängen, men nej nej, detta är ingenting för mig. Alls.
7 Anniela ”Elektrisk”
Först och främst diggade jag hårt… Tills jag såg uppträdandet. ”Elektrisk” sjönk som en sten och jag blev mycket besviken. Plus för ärtig outfit.
8 Christian Walz ”Like Suicide”
Först och främst: jag har ingen relation till Walz. Jag har vetat att han funnits på denna jord och att han en gång gjorde ett album som många gillade, men that’s it.
Jag gick igång! Fatta! Chockerande!
Åh, så söt! Åh, sicka fina kläder och pärlor! Fin låt. Fin kille.

Ja, mellanakterna och introduktionerna suger i år. ”På bästa sändningstid liksom…” hörde jag mig själv sucka. Marie S växte rejält under deltävling 2.
Men skitsamma. Musiken är fin och spänningen är olidlig.
Till Globen skickar jag: Loreen och Walz.
Till Andra Chansen skickar jag: Sanna och Babsan.
Puss puss.

Jag hade inte tänkt blogga om Melodifestivalen i år, men nu RASAR ju önskemålen (och klagomålen) in så… Okej då.
Lyssna noga för jag drar igenom det hela i ett rasande tempo.
01 Dilba ”Try Again”
Okej, först och främst ska jag säga att jag har något otalt med subban (”it’s personal”), så ja, jag jublade när hon kom sist. Diggar låten och ljudmattan men den oengagerade skatan sabbade allt och dessutom hördes ju hennes jobbiga röst inte överhuvudtaget. Vad sjöng hon liksom? Nej, get back to poker, bitch.
02 Swingfly ”Me And My Drum”
Okej, först och främst ska jag säga att jag hatar rap crap. Hatar fula småfeta rappare omgivna av avklädda töser. Så jävla ofräscht. Usch.
När den där söte gossen börjar sjunga refrängen så går jag igång som fan. Gud, sicken sötnos och åh, vilken fin melodi.
Jag hoppas innerligt att det dyker upp en rapfri remix…
03 Jenny Silver ”Something In Your Eyes”
Okej, först och främst måste jag säga att jag var skeptisk till fru Silver eftersom det så lätt hade kunnat vara så att ”nehej, ni gillade inte min förra (mycket udda i sammanhanget) låt så nu kommer jag tillbaka med en brakschlager” (den förra, ”A Place To Stay”, var min fjolårsfavorit). Nu tänker jag inte dissa Jenny Silver bara för att hon hoppar mellan stilarna – nej, jag tänker snarare hylla henne! Hello, hon är en KOMPLEX ARTIST. LIKA KOMPLEX SOM DENNA BLOGG. Så puss på henne. ÄLSKAR låten. Första gången (och kanske även andra) jag hörde den småkräktes jag på ABB-eriet, men oj oj oj. Går igång som fasen! Och sicket snyggt nummer – oerhört elegant!
04 Jonas Matsson ”On My Own”
Okej, först och främst måste jag säga att jag ödmjukt anser att man klär upp sig en smula i sådana här sammanhang. Kis i jeans – inte okej. Låten suger den också. Visst, refrängen svänger lite, men hela låten är ointressant och den bara… passerar.
05 Le Kid ”Oh My God”
Okej, först och främst måste jag säga att jag borde gå igång på detta, men jag gör dessvärre inte riktigt det. Tror att jag gillar låten lite bättre när jag inte ser ungdomarna, ty allt det där färgglada och överstylade – det ligger liksom inte riktigt rätt i tiden. Åtminstone inte om man följer min tideräkning. Jag vill ha något annat. Något mer sobert, elegant, svalt men ändå varmt (tänk Jenny Silver). Så där Jonas Matsson var på tok för lam så gick Le Kid lite för långt om jag får bestämma. Och det är ju det jag får.
06 Rasmus Viberg ”Social Butterfly”
Okej, först och främst måste jag säga att visst, det finns en lite fin melodi där i bakgrunden, men helheten tilltalar mig inte. Dessutom vill jag varje gång jag ser en ung kis eller tös med piercingar*, ta dem i örat och förklara för dem att de där hålen aldrig försvinner. Lyssna på farbror – han vet dessvärre vad han snackar om! Förstör inte era kroppar, barn.
*Eller var det leverfläckar?
07 Pernilla Andersson ”Desperados”
Okej, först och främst måste jag säga att det säkert hade med saken att göra att detta var kvällens enda svenskspråkiga bidrag, men jag diggade loss.
Jo, jag gillar vad jag hör. Fin text. Romantik och allt det där. Dock ointressant sångerska med tradig gura.
08 Danny ”In The Club”
Först och främst vill jag bara utbrista: vilket snyggt nummer! Och så ”duktig” han är (ogillar starkt detta överanvända ord, men kommer inte på något bättre just i detta nu). Mycket bra framträdande och låten den är ju skön med allt det clubbiga och så vidare, men refrängen… Så jäkla tradig. Jag börjar dock gilla den mer och mer för var gång jag hör den.
Så, till Globen skickar jag: Jenny Silver och Pernilla Andersson.
Till Andra Chansen flyger: Danny och Le Kid.
Love it: