personligt, pop och politik
Trevlig helg!
Jag är åter på resande fot.
Denna gång till Köpenhamn.
Skall träffa min rabbin och min underbara lilla judiska församling.
Det blir shabbat i synagogan och det blir chanukkafirande på söndag.
Egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova, då jag fortfarande är en smula sjuk.
Men jag måste åka. Och när jag väl är på plats så kommer det att kännas bättre.
Hemma igen efter Yom Kippur i Köpenhamn.
Jag bodde på ett trevligt hotell och spenderade största delen av tiden i synagogan.
Det var trevligt. Hade inte varit där på ett tag.
En dam frågade på en restaurang om det var en ”Chai” jag bar runt halsen.
”Ja, svarade jag.”
”Min är mycket mindre sa hon och visade sitt halssmycke.”
”Chai” betyder levande på hebreiska. En mycket judisk grej.
Tänk: Ofra Haza sjöng ”Chai” i Eurovision i München 1983.
”Chai chai chai, Israels folk lever.”
Det kändes nog gott.
Nu är jag som sagt hemma igen och det känns bra.
Bostaden är vacker och hundarna är glada.
I dress well for #yomkippur. #fashion #judaism A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on
Ready for the #synagogue, with my #monchichi hair. #yomkippur #judaism A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on
Hello from a bathroom in #Copenhagen #Denmark. I am happy but I miss my dogs. And a husband. #singlegayman #lgbt #lgbtq #happyhomo #gay A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on
Jag packar och riktar blicken mot Köpenhamn och min församling Shir Hatzafon.
Det är nämligen dags för judendomens viktigaste helg: Yom Kippur. [finska]
Åter på torsdag.
Ett par dagsaktuella bilder.
Här händer det saker. #Högfors #Finland A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on
En liten film.
A video posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on
Varning: detta inlägg kan innehålla ’intima’ detaljer.
Min resa till judendomen fortsätter i ett rasande tempo.
Igår var jag i Göteborg över dagen. Jag skulle nämligen träffa en rabbin som inte bara är rabbin, utan även mohel.
Ja, det var dags för brit milah – ’omskärelsens förbund’.
Det hela började med ett litet samtal och lite lugnande + smärtstillande.
Därefter lade jag mig tillrätta på en brits och fick ett gäng smärtstillande sprutor inkörda i lemmen.
Lite obehagligt var det och det stack till.
Därefter var det dags för själva ingreppet.
Och oj, där var det visst redan utfört!
Det gick otroligt snabbt och jag kände i n g e n t i n g .
Det som tog tid var det avslutande skedet: blodkärlen syddes ihop.
Jag satt kvar i väntrummet ett tag och därefter gick jag och firade med en glutenfri vegetarisk pizza på Pizza Hut innan jag tog mig till Landvetter och flög hem till Stockholm.
Med min nya, fina lem.